Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra.

Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. Bara vill gråta o gömma mig i ett mörkt rum o aldrig komma ut igen.

Önskar att allt vore annorlunda - att det inte behövde kännas som om jag är instängd i en bubbla. Att även jag for omkring där ute o levde livet. Att jag slapp stå som en jävla statist i bakgrunden, utan roll o mening. Osedd o grå. 

Men jag flyter iallafall - så länge havet inte stormar.