Att bara bestå av ilska. Kokande, puttrande, hotande ilska. Hela kroppen darrar av känslan. Gör mitt bästa för att hålla ihop mig själv, finnas där för mina barn. Tvingar mig själv att inte visa hur jag mår, att jag bara vill lägga mig under täcket och inte kliva upp mera. Gråta, skrika och ömka. Dra igen gardinerna och sluta tänka.

Varför kommer jag inte ur denna känsla av tvång? Varför kan jag bara inte uppskatta livet? Varför kan jag inte hitta glädjen igen. Visst, i en timme eller två funkar det. När jag lyckas bortse från mig själv och lägga kraften på allt runt om mig. Men ska det vara så? Borde ju vara en stämning jag vaknar i på morgonen och går och lägger mig med på kvällen.

Jo jag vet -- alla har det jobbigt ibland, alla är inte glada jämt, alla sliter och trixar för att få ekorrhjulet att snurra någorlunda i takt. Men varje vaken minut? Med en kokande känsla under huden av att allt kommer att brista vilken sekund som helst? 

Skulle göra vad som helst för att få känna mig bra, glad och ivrig bara en hel dag i sträck. Inte känna att jag nog helst borde vara sjukskriven i ett år och gå i intensiv terapi...

Idag ska vi gå en tur på stan i den skarpa höstsolen och lukta oss igenom parfymsortiment, och äta en glass.

Verka normal är jag ändå rätt bra på. Trots att det rister i själen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...