Idag är det kyligt i luften, så där isigt mitt i solskenet. Snöregnet som föll i natt ligger som slask på gatorna o lurar med sina frusna kanter. Jag går i gummistövlar till vårdcentralen här bredvid. Fodrade o mjuka om foten står de emot allt som hotar. Ser hur andra kryssar mellan pölar, slask o skit medan jag modigt o lätt traskar på i sörjan. En gummistövel skulle man varit. Varm o mysig inuti med en yta som skyddar i alla väder. Ett membran mot världen. Som silar både kameler o mygg.

Men nu är det ju dessvärre inte riktigt så. 

Träffade läkaren i morse. Enligt honom ska jag fortsätta gå hos min terapeut på vårdcentralen, hon som i torsdags skickade remiss för traumabehandling inom psykiatrin då hon inte har resurser för denna typ av djupare behandling. Orkade inte inte ifrågasätta - blev bara ledsen där jag satt i hans fönsterlösa rum. Han oroas över att jag är hemma. Jag oroas över att inte få hjälp ur detta. En gång för alla. Att äntligen få möjlighet att bearbeta, bli frisk, lära om o lära rätt, få släppa taget, få leva ostört.

Hatar att sitta där o grina, hatar att själv ifrågasätta mig o mina tankar, hatar att inte våga slappna av. Hatar tanken på att detta är mitt liv o mitt öde. Min lott.

Hatar tanken på att jag inte valt detta själv utan att någon annan gjort det valet. För sina egen sjuka vinnings skull. 

Eller vad det nu är som gnager i min själ.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...