Nu är jag inne på min andra sjukvecka. Har högt blodtryck, huvudvärk o går runt med ett molande illamående. Tröttsamt. Och med en gnagande oro för orsaken...

Har sprungit på vårdcentralen och genomgår nu en utredning för detta. Har inte orkat beröra mitt mående - orkar inte berätta längre, för nya läkare som jag knappt begriper. Lindar in min dödsångest i ett mera lätthanterligt och kroppsligt mående. Fel som tusan, jag vet, men hur ska jag orka dra upp allt igen - att jag mår så jävla dåligt att jag glömmer bort att andas när jag släcker lampan, att det känns som om hjärtat ska slå sig ut ur bröstet, att jag dagligen undrar vilken mening livet har, att jag tappat bort mig själv, känner mig genomskinlig och fel på alla vis, att jag knappt vågar köra bil längre då jag inte litar på mig själv...

Lättare att bara ta upp mitt konstanta illamående. Mycket lättare.

Drömde min vanliga dröm i natt. Den då jag försöker andas under istäckt vatten. Jag ser världen ovanför men tar mig inte igenom. Kippar efter luft som inte finns.

Inte blir jag frisk av att dölja, låtsas och helt sonika skita i hur jag mår. Men var ska jag börja, vart ska jag ta vägen, vem ska hjälpa? Hur ska jag kunna ägna mig åt att må bättre? 

Jag har inget svar. 

På måndag ska jag vara tillbaka på jobbet. Frisk som en jävla nötkärna.

 

Bengt

8 oktober 2015 16:32

Hej! Hoppade på dig i rampljuset! Har läst en hel del av dina inlägg.
Intressanta!
Då får jag vara artig och ge dig denna lilla kommentar.
Tillönskar god fortsättning!

http://bengtalfred.bloggplatsen.se

avkragad

8 oktober 2015 16:38

Tack. Och önskar detsamma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...