Nu är jag inne på min andra sjukvecka. Har högt blodtryck, huvudvärk o går runt med ett molande illamående. Tröttsamt. Och med en gnagande oro för orsaken...

Har sprungit på vårdcentralen och genomgår nu en utredning för detta. Har inte orkat beröra mitt mående - orkar inte berätta längre, för nya läkare som jag knappt begriper. Lindar in min dödsångest i ett mera lätthanterligt och kroppsligt mående. Fel som tusan, jag vet, men hur ska jag orka dra upp allt igen - att jag mår så jävla dåligt att jag glömmer bort att andas när jag släcker lampan, att det känns som om hjärtat ska slå sig ut ur bröstet, att jag dagligen undrar vilken mening livet har, att jag tappat bort mig själv, känner mig genomskinlig och fel på alla vis, att jag knappt vågar köra bil längre då jag inte litar på mig själv...

Lättare att bara ta upp mitt konstanta illamående. Mycket lättare.

Drömde min vanliga dröm i natt. Den då jag försöker andas under istäckt vatten. Jag ser världen ovanför men tar mig inte igenom. Kippar efter luft som inte finns.

Inte blir jag frisk av att dölja, låtsas och helt sonika skita i hur jag mår. Men var ska jag börja, vart ska jag ta vägen, vem ska hjälpa? Hur ska jag kunna ägna mig åt att må bättre? 

Jag har inget svar. 

På måndag ska jag vara tillbaka på jobbet. Frisk som en jävla nötkärna.