Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick.

Att spendera den ena efter den andra strålande vårdagen bakom en jävla persienn, i dunklet - helt apatisk, ovårdad o ledsen.

Tyckte det borde ha räckt med en lång tom påskhelg, men det krävs som det verkar ännu en vecka av självömkan o livstvekan innan jag ens kan tänka på att jobba. 

Hatar detta virrvarr av ångest o oro för än det ena än det andra. Oro för ångesten, ångest över oron. Besvikelsen över mig själv, min person o min svaghet. Gråten o besvikelsen över att mina barn har mig som mor. Den mor som ska leda, stärka, lyfta o ovillkorligt älska. Den som ligger under täcket vårens vackraste dagar. Vilken jävla förebild...

Har mardrömmar om att jag ligger inlåst i ett unket rum fyllt av dammiga minnen. Saker som borde ha kastats för länge sedan. Högar av gamla utlästa böcker, noppriga kläder o maskiga strumpbyxor. Smutsiga glas med intorkad mjölk i botten. Mitt i allt ligger jag. Ensam, då mina barn sedan länge slutat komma hem. Jag sjunker liksom längre o längre ner bland täcken o solkiga dynor. Tills jag kvävs. Med ett rofyllt leende o slutna ögonlock. 

Vad är det för fel på mig? Var kommer all denna förbannade skit ifrån? Varför kan jag bara inte leva livet? Ens planera för semestern, den första riktiga på väldigt länge. Fylla kalendern med roliga upptåg med barnen, vänner, jobb, liv?

Varför?

 

Annie

19 april 2017 09:27

Ibland när det blir för mycket kommer tyvärr lätt såna tankar.
Vet absolut inte hur Du mår men jag förstår.

Har du sökt hjälp? Bara av omtanke :)

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

avkragad

19 april 2017 09:35

Hej o tack för omtanken 🌸
Nej, inte denna gång. Orkar inte ta mig in i systemet igen. Vill bara få orken o glädjen tillbaka så jag kan jobba. Ger det ett par dagar till. Har barnvecka som tur är 🦄

 

Annie

19 april 2017 14:48

Kan förstå det också .. :)
Hoppas glädjen kommer tillbaka snart<3

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

avkragad

19 april 2017 14:52

Tack o kram 🌺

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...

Idag är det kyligt i luften, så där isigt mitt i solskenet. Snöregnet som föll i natt ligger som slask på gatorna o lurar med sina frusna kanter. Jag går i gummistövlar till vårdcentralen här bredvid. Fodrade o mjuka om foten står de emot allt som ho...