Min terapeut. En vänlig o rätt rolig kvinna. Till henne går jag minst en gång i veckan just nu. Min andra sjukskrivningsmånad är snart till ända o jag har äntligen börjat slappna av. Får inte lika ofta de föraktade panikångestattackerna då det känns som om jag inte kan andas. När jag tror att livet är slut. Jag kan vissa dagar känna mig riktigt lugn. Har en stillsam ro liksom. Och jag kan se ett ljus om än kantad av förbannade svepande dimmor.

Har påbörjat en resa. Ingen särskilt trevlig o njutbar - bland vajande söderhavspalmer o fruktdrinkar i solnedgång - utan en jag anar kommer att riva upp himmel o jord i min själ. Dels med min terapeut som låter mig berätta, fundera o gråta. Dels genom framrotande av en hel barndom gömd i dunkel. Ett dunkel svart o tomt som ett hål i min hjärna. Har blivit förvarnad om att allt nog lär bli mycket värre innan det blir bättre, men hellre det än ett konstant främmande liv utan minnen. Det liv jag har nu fungerar ju inte att leva längre: jag orkar inte längre gå runt o låtsas att allt är bra, skratta mitt glada skratt, försöka överträffa mig själv, ständigt tillfälligt spackla över sprickorna...

Som det är nu ser jag inget värde hos mig själv. Ingen samhörighet, ingen beredskap, ingen kompetens, ingen styrka, inget skal som skyddar längre. Jag känner mig som ett öppet o varigt sår som jag pillat sönder skorpan på under hela mitt liv. Trots att jag tror mig gjort allt för att plåstra om. Inser att det istället behöver tvättas ur - med såpa o stålull.

 

tossemor

20 november 2015 19:32

Hurra äntligen har du börjat din resa och jag vet att du kommer klara den galant. Men visst du kommer ramla ner i det stora bottenlösa, svarta slukhålet ett par gånger. Men vet du det är lugnt.
Jag lovar jag står på kanten ( ja jag har väl nästan kravlat mig ända upp) och håller i ett rep som är fastknutit i dig, så du faller aldrig djupare än repet är. Å jag kommer inte släppa taget.
Kämpa på bruden, jag lovar det blir bättre. Styrkekramar i massor <3

 

Kaela

19 april 2017 08:02

Blir berörd. Har läst lite här och där i din blogg.
Namnet fångade mig - avkragad....

Varma tankar.....

http://kaela-bloggplatsen.se

avkragad

19 april 2017 08:24

Tack. 🌸

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...