Klockan passerade nyss halv tolv. Inte ringer det någon läkare trots att jag fått en telefontid 11.15 idag.

Besvikelsen av att ha förberett mig sedan jag vaknade på att verkligen våga vara sann mot mig själv o berätta om mitt psykiska mående, bara för att behöva börja om från början igen, är oändlig. 

Jobbet tjatar: när kommer du. En måttligt intresserad men desto mer irriterad chef kräver konstant uppdatering av tillstånd o tillgänglighet. Får nu tala om att ännu en dag passerar utan resultat.

Och sedan åter igen ringa mig genom vårdcentralens växel för att ännu en gång beskriva mitt ärende...

Mitt huvud värker, magen svider, tårarna bränner och jag vill bara sova. 

Sova och vakna på en annan sida. Där säven susar och luften är klar.

 

ToBeMe

13 oktober 2015 23:14

Visst är det väl så. Man måste strida för att få den hjälp man borde få och allting får man göra själv. Gick hos flera olika läkare innan jag själv gick till en privat jag fick rekommenderad. på en timme fick jag min diagnos. rätt diagnos var det men dessvärre tog han fel på behandlings metoden och jag fick återigen leta efter rätt läkare som kunde arbeta med den diagnosen jag har. Hittat en nu och helt plötsligt har jag fler diagnoser, men åtminstonde en kunnig läkare som vet hur jag blir av med dem. Och allt fick jag hitta själv... fruktansvärt hur vi bemöts av vården

http://ToBeMe.bloggplatsen.se

avkragad

14 oktober 2015 00:02

Tack för orden.
Ja trött är bara förnamnet :-/
Ny tid på torsdag, igen.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...