En läskig dag, riktigt läskig.

Många funderingar, tankar o oro runt vägen till mitt läkande. Min väg tillbaka.

Remiss är nu skickad till psykiatrin för traumabehandling. Psykiatrin. På sjukhuset. Psyket. 

Att det skulle bli så här ändå. Att år av instängd sorg, ilska o skam kombinerat med total utmattning kunde leda till att min själ slutligen bröt samman. Att den inte längre orkade stå emot som den alltid tidigare gjort. Slut nu med att hålla masker, spackla över sprickor o sopa under mattan. Nu kastas jag mest mellan hopp o förtvivlan - dels av tanken på möjligheten att få ett nytt liv och dels av tanken på att öppna Pandoras fula låda full av hemskheter. Hemskheter som fått mig att glömma, åtminstone djupt förtränga i stort sett hela min barndom.

Men nu blir det så. Skarpt läge. Skiten ska ut i ljuset och kanske lär jag mig leva igen.

På riktigt. Utan skam denna gång.