Från det ena till det andra.

Idag har jag ett jobb.

Igår trodde jag att de blommande buskarna på gården bara log med sina glada små ansikten för att narras. Idag vet jag att jag borde lita på min intuition o fatta vinken. Vinken om att efter regn kommer sol. Alltid.

En vecka till som arbetslös o uträknad till att få äta matlåda o projektplanera bland kollegor. Skam den som ger sig, men visst är det konstigt hur svart o vitt livet kan te sig när det känns som värst. Allt blir en gråskalig o regndränkt sörja som inte ens fade:ar snyggt i övergångarna. Sitter helt klart i mitt huvud, den där förbannade hjärnan jag har som spelar mig spratt, får mig att förkasta mig själv o min kapacitet fullkomlig. Behovet jag har av att vara del av ett sammanhang - inte bara andas - utan leva. På alla plan. 

Måste verkligen jobba med detta då det är jag som nog är en drama queen.

Lyssnar just nu på P1-dokumentären Den fastspända flickan. Gråter av igenkänning, inte för att jag gått igenom ens i närheten av det hon har hunnit erfara i sitt korta liv, men för att jag förstår henne. Förstår känslan av att nedvärdera sig själv till en sopa i ett hörn. Att aldrig vara värdig. Nu går det ju såklart inte att jämföra erfarenheter o dess påverkan i ens liv, men jag fattar hennes sorg, ilska o agerande mer än jag egentligen vill.

Skriver manifest, positiva lappar, snärtar mig själv med gummisnodd o motar bort elaka tankar när de poppar upp som småjävlar bakom örat. Jobbar hårt med att reda ut, sortera o förstå mig själv. Allt för att mentalt medicinera mig själv till den jag innerst inne är. Svårt med nog möjligt. Åtminstone betydligt lättare idag då jag fått en inbjudan till en gemenskap med ett syfte igen. Svårt men ett måste. Ett måste för att jag är väl värd det. Inte bara för att solen skiner just idag utan för att jag måste kunna vara mitt eget paraply när regnet strilar. Inte alltid låna någon annans...

Idag har jag bikarbonatskrubbat mina vårbleka ben. De ska bli vackra, gulbruna o redo för nya tider i svalare kläder. Kanske det funkar på hjärnan också? 

Puss på er   

 

tossemor

7 maj 2015 18:49

När tankarna pockar på ge dig själv tanketid. Dvs tänk att du ska tänka på det en viss tid, t.e.x i morron kl 10 ska jag tänka på....
Låter rätt sjukt, men lovar efter ett tag funkar de kan behövas tränas på, övning ger färdighet sägs de.
Så härligt med jobb, superdunder jättemycket Grattis, du kommer klara de galant :)
Kram

avkragad

8 maj 2015 08:04

Tack Tossemor :)
Ska börja med det. Låter bra att ta kontroll över tanken är ngt jag sannerligen behöver lära mig. Kram till dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...