Tagit mig upp ur sängen. Märkligt detta med att vara rädd för att vara vaken och minst lika rädd för att sova. Går ju inte ihop, att spendera dagarna med att inte tänka på varken det ena eller det andra.

Har nu kastat bort minst en månad av livet. Dagarna har staplats på varandra då jag bara andats. Knappast levt. Går runt här hemma med min evinnerliga ångest, oro och förvirring. Tankarna rusar fastfrusna genom skallen och leder ingenstans. Jag sitter som fastgjuten i en seg sörja av ömkan, sorg och förlamad önskan om ork, lust och glädje. Depression kallas det visst. Hatar ordet, bokstäverna och innebörden. Stänger in mig, undviker och nojar. Lever för barnen medan jag väntar i kö på den hjälp jag så innerligt behöver, men kön är lång. Oändligt lång. Vad händer när det är min tur? Var ska jag börja? 

Öppna upp sig låter ju knappast enkelt, låta denna okontrollerade svada av virrvarr välla ut över en vårdanställd till hen dränks i vad som kunde lösas av att ta sig i kragen. Den där förbannade kragen som ligger ihopvikt och stärkt i en garderob någonstans i mitt innersta. Önskar att någon hade nyckeln, men förmodar att detta borde vara jag... Jag, som inte ens går ut om dagarna...

Tänker skriva av mig här där ingen ser mig. Försöka sortera lite, fokusera om det går. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...