Denna hets. Alla gladlynta hejarop om att man minsann kan klara allt som slängs mot en. Vill man så kan man, bara att ge sig hän och köra på. Allt sitter i huvudet på en och det är bara att ta tjuren vid hornen och skärpa sig. Vill man så kan man. Jodå, låter ju verkligen härligt värre, men HUR går jag från att vilja till att kunna? 

Avgrunden mellan att vilja - vilja mer än någonting annat, jag garanterar - och att kunna är likt ett helvetesgap. Ett oländligt landskap av taggar, törner och vassa klippor. Så känns det, än om det handlar om att ringa ett telefonsamtal, diska eller att gå till affären. Än mindre att ta mig till Friskis - nu när jag har all tid i vääärlden att träna, bli snygg och lycklig...

Jag vill, tro inte annat. Jag vill träna, fika, jobba, måla, gå kurs, promenera i duggregnet och leka med barnen. Jag vill leva, skratta, drömma, älska, sjunga, umgås och inspirera. Och jag vill diska. Utan att behöva gå igenom en ångestkamp med mig själv och någon liten jävla galning som till synes har bosatt sig ibland mina taffliga göromålslistor i mitt huvud.

Vet ju att det sannerligen inte bara är jag som kräks lite i munnen åt alla dessa peppiga tillrop. Vill du så kan du, än om du väger 350 kg, inte har råd, är sjuk, frisk, barnlös, har för många barn, har tiden, inte har tiden, eller bara skulle vilja kunna diska men inte kan. Undrar om andra känner som jag: stör sig? Kanske något jag borde ta upp med min terapeut, den dagen jag får träffa henom. För jag vill också obehindrat kunna njuta av livet och ta vara på varje sekund jag har blivit välsignad med här på jorden. Jag vill kunna ta en regnig höstpromenad bland brinnande och hala löv och insupa den klara luften, plocka korgen full av varma wraps och ha picknick med mina vänner. Kliva upp en tidig morgon och ha en heldag i storstan, gå på teater eller bara titta på folklivet. Känna mig delaktig och tillvaratagande, inte som nu avskärmad och knepig. En som inte ens kan diska, fast jag vill. Kanske ska be den lilla galningen i mitt huvud om hjälp. Jag kan ju alltid torka om någon annan tar beslutet om att diska.