Denna hets. Alla gladlynta hejarop om att man minsann kan klara allt som slängs mot en. Vill man så kan man, bara att ge sig hän och köra på. Allt sitter i huvudet på en och det är bara att ta tjuren vid hornen och skärpa sig. Vill man så kan man. Jodå, låter ju verkligen härligt värre, men HUR går jag från att vilja till att kunna? 

Avgrunden mellan att vilja - vilja mer än någonting annat, jag garanterar - och att kunna är likt ett helvetesgap. Ett oländligt landskap av taggar, törner och vassa klippor. Så känns det, än om det handlar om att ringa ett telefonsamtal, diska eller att gå till affären. Än mindre att ta mig till Friskis - nu när jag har all tid i vääärlden att träna, bli snygg och lycklig...

Jag vill, tro inte annat. Jag vill träna, fika, jobba, måla, gå kurs, promenera i duggregnet och leka med barnen. Jag vill leva, skratta, drömma, älska, sjunga, umgås och inspirera. Och jag vill diska. Utan att behöva gå igenom en ångestkamp med mig själv och någon liten jävla galning som till synes har bosatt sig ibland mina taffliga göromålslistor i mitt huvud.

Vet ju att det sannerligen inte bara är jag som kräks lite i munnen åt alla dessa peppiga tillrop. Vill du så kan du, än om du väger 350 kg, inte har råd, är sjuk, frisk, barnlös, har för många barn, har tiden, inte har tiden, eller bara skulle vilja kunna diska men inte kan. Undrar om andra känner som jag: stör sig? Kanske något jag borde ta upp med min terapeut, den dagen jag får träffa henom. För jag vill också obehindrat kunna njuta av livet och ta vara på varje sekund jag har blivit välsignad med här på jorden. Jag vill kunna ta en regnig höstpromenad bland brinnande och hala löv och insupa den klara luften, plocka korgen full av varma wraps och ha picknick med mina vänner. Kliva upp en tidig morgon och ha en heldag i storstan, gå på teater eller bara titta på folklivet. Känna mig delaktig och tillvaratagande, inte som nu avskärmad och knepig. En som inte ens kan diska, fast jag vill. Kanske ska be den lilla galningen i mitt huvud om hjälp. Jag kan ju alltid torka om någon annan tar beslutet om att diska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...