Tog mig ut bland folk i lördags. Tog mig in i duschen och klämde på mig finare paltor än mjukisbrallor o gammal tröja som jag gå i mest hela tiden numera. Tog ett glas vin medan jag som brukligt ägnade aftonen med att ducka tjuvrökandes på balkongen. Gick sent omsider över till en kär vän o njöt av sällskapet av en förstående o insatt fin människa. Vi pratade livet, kärleken o vanmakten. Kvällen fortsatte på pub o mitt humör bubblade i sällskapet av en hel drös med vackra, glada nya bekantskaper. Jag har ju verkligen inget problem med att vara social. Om jag bara tar mig ut. Glädjen satt i hela söndagen, så pass att jag vågade mig på att njuta i min ensamhet: av att leva.

Vaknade med kallsvettig panik i morse. Värre än någonsin o skrämd av tankarna som rusade. Tog för första gången en av de tabletter läkaren skrivit ut. Vid behov står det på kartongen. Behov. Som ett komplement till de små vita jag redan ätit i snart fem år. De jag önskar att jag kunde slippa, men jag känner känslorna bubbla o koka under skinnet på mig o detta gör mig livrädd för vad som skulle bli om jag slutade. Vid behov. Behovet är påtagligt o jag är glad över den paus de nog ger från avgrunden.

Det är min barnvecka nu. Snart kommer mina små änglar hem från fritids där de får spendera halvdagar hela detta oändliga höstlov. Ångesten över att inte orka vara den mamma de förtjänar skär i mig som rakblad. Ristar o river i huden o får mitt hjärta att krampaktigt pulsera. Men det är bättre än att de ska vara samman med min otillräcklighet dygnet runt. Denna vecka går också min älskade anställning ut. Mitt jobb jag älskat så, mina underbara kollegor o hjältar som blivit som en familj för mig. Nu tar det slut o jag sörjer, sörjer o känner mig oduglig igen. Fan också. Måste ta mig dit o lämna av, samla ihop o stänga ner, men jag orkar inte. Blir fysiskt illamående av bara tanken. Hur blev det så här?

 

Lisa

14 november 2014 13:34

Du är den mamma dina barn behöver! En mamma som törs vara svag, ledsen och maktlös. Så de får veta att det är ok att känna precis de sakerna. Också. Så de inte spenderar sina liv med att trycka ner en massa skit och sen krascha när de närmar sig 50 ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...