Idag är en sådan dag då jag varken hittar ut eller in.

Min förmåga att hålla reda på livets alla praktikaliteter svajar som ett grässtrå i vinden och de senare åren har varit storslaget usla. 

Inte kan jag läsa instruktioner, anvisningar eller andra typer av beskrivande texter utan att helt tappa tråden. Jag slarvar och glömmer bort, skriver listor som jag förlägger och hittar när allt är för sent, utgånget och förlorat. Min försäkringskassekontakt ringde för några veckor sedan efter att jag väntat (och glömt) att hon sagt hon skulle ringa tillbaka innan jul. Nu har jag enligt henne fått för mycket pengar sedan november då jag inte angivit min arbetslöshet. Blev ju sjukskriven under min sista månad som visstidsanställd och med en kognitiv förmåga som en myra slog mig aldrig ens tanken.... Nåja, förväntat. Idag ringde jag ändå försäkringskassan angående bostadsbidrag. Typ 3 månader för sent, men ändå. Gjorde av med all min energi idag på att grina ur mig veckor av missklädsam självömkan över min fullkomliga oförmåga att ta tag i mitt liv. 

Blir livrädd då jag försöker tänka mig in på en arbetsplats. Vad ska jag bidra med förutom att slarva bort allt som har en tidsgräns? Känner mig usel, dålig och som en sanslöst misslyckad människa idag. Går runt i min gråa bubbla och irrar, ångrar och räds. Hur i helvete blev det så här... jag som ansåg mig vara så stark, då, när det behövdes. 

Just nu är jag en spillra, en skärva med kanter som skär mig som knivar.

Vara behöver detta vara resultatet. Att all kraft tagit slut.

 

tossemor

7 februari 2015 19:49

Förstår exakt hur du känner det, Du är så otroligt duktig på att sätta ord på allt.
Men mitt råd är var här och nu.
Tänk inte hur du ska klara av jobb och framtid, de kommer när det är dax.
Du behöver inte alltid vara stark. Det är okej att be om hjälp, du behöver inte klara allt själv just nu. Det är okej att inte klara av att göra alla måsten, jag lovar.
Okej bra om nödvändiga myndigheter får rätt uppgifter.
Ta en dag i taget, det är din ork som styr inte din vilja.
Å gråt om de behövs, jag har gråtit minst tre nya hav under 2014 ;)
Kram

avkragad

11 februari 2015 12:50

Tack tossemor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...