Idag är en sådan dag då jag varken hittar ut eller in.

Min förmåga att hålla reda på livets alla praktikaliteter svajar som ett grässtrå i vinden och de senare åren har varit storslaget usla. 

Inte kan jag läsa instruktioner, anvisningar eller andra typer av beskrivande texter utan att helt tappa tråden. Jag slarvar och glömmer bort, skriver listor som jag förlägger och hittar när allt är för sent, utgånget och förlorat. Min försäkringskassekontakt ringde för några veckor sedan efter att jag väntat (och glömt) att hon sagt hon skulle ringa tillbaka innan jul. Nu har jag enligt henne fått för mycket pengar sedan november då jag inte angivit min arbetslöshet. Blev ju sjukskriven under min sista månad som visstidsanställd och med en kognitiv förmåga som en myra slog mig aldrig ens tanken.... Nåja, förväntat. Idag ringde jag ändå försäkringskassan angående bostadsbidrag. Typ 3 månader för sent, men ändå. Gjorde av med all min energi idag på att grina ur mig veckor av missklädsam självömkan över min fullkomliga oförmåga att ta tag i mitt liv. 

Blir livrädd då jag försöker tänka mig in på en arbetsplats. Vad ska jag bidra med förutom att slarva bort allt som har en tidsgräns? Känner mig usel, dålig och som en sanslöst misslyckad människa idag. Går runt i min gråa bubbla och irrar, ångrar och räds. Hur i helvete blev det så här... jag som ansåg mig vara så stark, då, när det behövdes. 

Just nu är jag en spillra, en skärva med kanter som skär mig som knivar.

Vara behöver detta vara resultatet. Att all kraft tagit slut.