Tydligen ska jag vara frisk nu. Frisk nog att gå o sätta mig på arbetsförmedlingen, visa framfötterna, sälja mina bästa och mest produktiva sidor till kritiskt granskande arbetsgivare, kliva upp på morgonen med solsken i blick, ta dagen med storm och göra rätt för mig, ha bollar i luften, vara flexibel och en del i teamet. Jag, som bara gråter och undrar över meningen med livet. Jag, som inte går ut utan att gå hem igen med tårdränkt, flackande, nerslagen blick. Frisk nog att visa mina bästa sidor. De sidor jag helt tappat bort bland tummade hundöron och solkiga omslag. 

Känslan av att vara ensammast på jordklotet, utan förmåga att ta mig i kragen, är övermäktig. Vem förstår det obegripliga? Var vänder jag mig för att lösa knutarna när ingen varken ser eller hör mig mig. På riktigt. 

Försöker förtvivlat hitta ut ur härvan jag snärjt in mig i. Om det bara är en tankevurpa borde det ju vara busenkelt: att bara tänka om och rätt. Vakna glad istället för överväldigad av sorg. Kanske borde ta två piller om dagen, kanske det gör susen? Eller kanske tre, för att fungera som jag anses vara kapabel till... Eller helt sonika spola ner dem.

Känner mest sorg i hjärtat över att det tydligen inte finns hjälp att få. Orkar inte tjata, grina, förklara eller be om hjälp längre. Alla dessa nya ansikten som sitter på sned med tomögt förstående blick i trista björkfanerade rum....

Orkar inte. Så nu ska jag vara frisk, glad, kåt och tacksam istället.

 

tossemor

24 februari 2015 20:25

Frisk, nä du min sköna stå på dig å se till att få komma på stressrehab. Eller be att få göra ett sånt där fint test "hur mår jag". En miljon frågor, men där får doktorn svar svart på vitt hur du mår. Å svara ärligt. Känns allt skit då skriv du de. Gör inte som jag gjorde, svarade så de såg bra ut.
Tyvärr måste man vara stark för att få den hjälp man behöver.
Kram

avkragad

24 februari 2015 20:34

Ska försöka. Tack

 

Brända trollet M

1 mars 2015 23:45

Ja du, förstår dig ❤️
Dessa blickar man får, tomma ord om hur det är ok att må så här och så slutklämmen...ta en tablett eller så ökar vi dosen så du klarar av att jobba 😃👍
Jag tittar emellanåt på den gråblå asken sobril och funderar... De har nog rätt! En sä dålig och psykiskt instabil människa som jag behöver medicin för att smälta in. Vara som andra...
Tänker ofta på att OM det syntes utanpå oss hur vi mår i själen, vad skulle de göra då.
Kram i massor ❤️❤️

avkragad

3 mars 2015 09:07

Jaa du, då skulle vi nog låsas in...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...