Påskhelg o långledigt. 

Drömmer om stor familj släkt o vänner, skratt, mat, prat o lek. 

Känns oändligt långt bort just nu.

Har försökt roa mina tjejer hela veckan men nu tryter krafterna. Så ofantligt trött på att vara ensam, iallafall vissa dagar. Tiden bara går, dagar blir till veckor, månader o år.

Vill ju så gärna att allt vore annorlunda men vet också att man ska bädda där man ligger, uppskatta det man har o göra sitt bästa som är gott nog.

Har fått ett mobilnummer till en kul o kreativ snubbe. Vi ska försöka att ses nästa vecka. Önskar att jag kände mig på topp - sprallig, inspirerande o glad - som jag ju faktiskt minns att jag brukar vara. Inte denna ledsamt trista själ som famlar i mörkret efter halmstrån.

Visst, det är en del av mig det med, men sannerligen inte den stora procentsats som det nu verkar vara. Vill heller inget annat än att träffa just precis den där varma människan som lyssnar, ser hela mig - alla sidor - o sen inte går.

Men jag ska skärpa mig, ta på min gamla jagtrasa o ta dagen som den kommer. Japp det ska jag. Ska bara rota fram den o damma av den först... Kanske lappa ett o annat hål också.

 

tossemor

4 april 2015 09:58

Håll med dig om den känslan. Men jag tror de kom en prins nån dag. Annars får vi ge oss ut å kyssa grodor ;)
Ta dagen som den kommer, oroa dig inte för den. Du vet du dug som du ä <3
Styrkekram

avkragad

13 april 2015 11:18

Tack söta Tossemor! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...