Påskhelg o långledigt. 

Drömmer om stor familj släkt o vänner, skratt, mat, prat o lek. 

Känns oändligt långt bort just nu.

Har försökt roa mina tjejer hela veckan men nu tryter krafterna. Så ofantligt trött på att vara ensam, iallafall vissa dagar. Tiden bara går, dagar blir till veckor, månader o år.

Vill ju så gärna att allt vore annorlunda men vet också att man ska bädda där man ligger, uppskatta det man har o göra sitt bästa som är gott nog.

Har fått ett mobilnummer till en kul o kreativ snubbe. Vi ska försöka att ses nästa vecka. Önskar att jag kände mig på topp - sprallig, inspirerande o glad - som jag ju faktiskt minns att jag brukar vara. Inte denna ledsamt trista själ som famlar i mörkret efter halmstrån.

Visst, det är en del av mig det med, men sannerligen inte den stora procentsats som det nu verkar vara. Vill heller inget annat än att träffa just precis den där varma människan som lyssnar, ser hela mig - alla sidor - o sen inte går.

Men jag ska skärpa mig, ta på min gamla jagtrasa o ta dagen som den kommer. Japp det ska jag. Ska bara rota fram den o damma av den först... Kanske lappa ett o annat hål också.