Om jag vetat - den där underbara dagen jag fick jobbet - att den allra vackraste kärlekshistoria med en arbetsplats skulle sluta i denna uppslitande känsla av vanmakt o sorg, skulle jag nog sagt Nej tack. Jag skulle vänt på klacken o gått så långt jag kunnat åt ett helt annat håll. Men aldrig kunde jag ju ana att det skulle sluta i fulspel, fullkomlig självförtroendeförlust o brustet hjärta.

Min väg ut ur utmattningsdepression, nattsvart mörker o livsleda är kantad av aldrig sinande påminnelser o en ledsamhet som river mina ben blodiga. Denna arbetsplats som skänkt mig mer glädje än något annat arbete jag haft. Nu är den ett stort svart moln av oförrätter som får mig att ständigt vackla tårögd på vägen mot ljuset. 

Fattar inte vad som hände, när det blev så här. Att gå från att vara en uppskattad o högpresterande medlem i gruppen, med inget annat än stolthet o glädje varje morgon jag klev in genom porten, till att bli avskriven, överkörd o nervärderad har satt spår djupa som bottenlösa raviner. 

Försöker verkligen glömma, inte ta åt mig o ta nya tag. Jag vet att jag är bättre än detta. Att idioter inte ska diktera mitt liv o min självkänsla, men kombinationen av att försöka hitta inspirationen o säkerheten samtidigt som jag hela tiden blir påmind blir ibland för mycket att sortera för mitt söndriga o ledsamma sinne. Blandar ihop rätt o fel, kanske det var jag som skapade detta? Kanske det är jag som är den felande länken, jag som förstorar, hakar upp mig o inte kan skita i detta o bara gå vidare? Jag som är en idiot?

Nu har jag en skuld på 11 000 att betala in. En skuld då jag fick lön för sista tiden, tiden då jag blev sjukskriven o stannade hemma. En skuld som jag ju inte kan betala då jag inte ens fått min a-kassa ännu pga ett segdraget strul med att få fram ett enligt a-kassan fullgott arbetsgivarintyg, samt a-kasseregler från hell. Trött på att behöva ringa alla dessa människor var o varannan dag. Trött på att behöva grina inför okända som föga bryr sig. Trött på att bli nekad hjälp från facket. Trött på att se utannonserade tjänster som jag aldrig blir erbjuden. Trött på att enligt en tandlös lag ha en förtur till anställning som absolut ingenting är värd. Trött på att vara besviken. Trött på att slita med något som inget ger. Trött på att ekonomin är i botten. Trött på att känna att jag inte duger. Trött, bara trött...