Om jag vetat - den där underbara dagen jag fick jobbet - att den allra vackraste kärlekshistoria med en arbetsplats skulle sluta i denna uppslitande känsla av vanmakt o sorg, skulle jag nog sagt Nej tack. Jag skulle vänt på klacken o gått så långt jag kunnat åt ett helt annat håll. Men aldrig kunde jag ju ana att det skulle sluta i fulspel, fullkomlig självförtroendeförlust o brustet hjärta.

Min väg ut ur utmattningsdepression, nattsvart mörker o livsleda är kantad av aldrig sinande påminnelser o en ledsamhet som river mina ben blodiga. Denna arbetsplats som skänkt mig mer glädje än något annat arbete jag haft. Nu är den ett stort svart moln av oförrätter som får mig att ständigt vackla tårögd på vägen mot ljuset. 

Fattar inte vad som hände, när det blev så här. Att gå från att vara en uppskattad o högpresterande medlem i gruppen, med inget annat än stolthet o glädje varje morgon jag klev in genom porten, till att bli avskriven, överkörd o nervärderad har satt spår djupa som bottenlösa raviner. 

Försöker verkligen glömma, inte ta åt mig o ta nya tag. Jag vet att jag är bättre än detta. Att idioter inte ska diktera mitt liv o min självkänsla, men kombinationen av att försöka hitta inspirationen o säkerheten samtidigt som jag hela tiden blir påmind blir ibland för mycket att sortera för mitt söndriga o ledsamma sinne. Blandar ihop rätt o fel, kanske det var jag som skapade detta? Kanske det är jag som är den felande länken, jag som förstorar, hakar upp mig o inte kan skita i detta o bara gå vidare? Jag som är en idiot?

Nu har jag en skuld på 11 000 att betala in. En skuld då jag fick lön för sista tiden, tiden då jag blev sjukskriven o stannade hemma. En skuld som jag ju inte kan betala då jag inte ens fått min a-kassa ännu pga ett segdraget strul med att få fram ett enligt a-kassan fullgott arbetsgivarintyg, samt a-kasseregler från hell. Trött på att behöva ringa alla dessa människor var o varannan dag. Trött på att behöva grina inför okända som föga bryr sig. Trött på att bli nekad hjälp från facket. Trött på att se utannonserade tjänster som jag aldrig blir erbjuden. Trött på att enligt en tandlös lag ha en förtur till anställning som absolut ingenting är värd. Trött på att vara besviken. Trött på att slita med något som inget ger. Trött på att ekonomin är i botten. Trött på att känna att jag inte duger. Trött, bara trött... 

 

tossemor

14 april 2015 20:55

Förstår dig exakt. Jag fick jobb på mitt favoritställe. Blev lovad att allt skulle göras för att jag skulle få vara kvar. Men sen blev de tack och adjö, får inte anställa fler, men ringer dig i feb/mars då två slutar. Men inte hände de :(
Visst vet jag att jag kan/är duktig på de jag gör och gjorde ett jäla bra jobb. Men vad hjälper de i dom mörkare stunderna....
Nej vi får kämpa på och tycka synd om dom som inte inser vad dom missar som inte anställer oss :)¨
Kram

avkragad

14 april 2015 21:19

Nog är det så. Men såren sätter sig djupt o är sannerligen svårläkta :-/

 

heytezz

15 april 2015 09:35

<3

http://Heytezz.bloggplatsen.se

avkragad

16 april 2015 00:41

@heytezz Tack

 

Trollkompis

15 april 2015 23:12

Hör av dig, tog bort mitt fb konto
Kram!

avkragad

16 april 2015 00:42

@Trollkompis - Nu förstår jag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...