Johodå, nu är det gjort. Suttit på snajsigt kontor mitt i Södertäljes döende stadskärna och skrivit så pennan rök. En stycken fyrsidig manual kompett med illustrationer av redundans, samt en stycke bildbeskrivning av visuell karaktär. I ett naket rum med grandios kakelugn och höga spegeldörrar i ädelträ. Nog gick det bra. Nog bättre än det borde för att slippa få ett pendeljobb på halsen... 

Inte för att jag ska ödsla ett ynka andetag på att klaga, men nog kändes resvägen övermäktig – åtminstone en jobbig, mörkt och trött barnveckamorgon när barnen gråter och inte vill. Därför velar jag. Klarar min slitna och uttröttade hjärna av att ens hantera bilstrul när jobbet ligger inom kastavstånd? Kan ju inte veta när jag knappt vågar tänka tanken på att vara 1 timme bort, om nu tåget ens är i tid...

Men skrev gjorde jag, fast jag ibland inte tror att jag kan längre. Jag skrev om vitslaskiga väggar, hörnhyllor och grönskande utsikt. Bord med kantiga men smala ben och bananer på hylla tre, spalt två från vänster. Anar att det gillas, trots tekniska granskar ögon, för även slikt folk har en känsla för nyanser.

Nu har jag druckit hemmakaffe och ska kontemplera en smula. Mest över plus- och minussidor när det handlar om att slita för brödfödan. Skäms gör jag inte ens över att jag tänkt vänta in både regeringskansliet, fortifikationsverket och strävsamma men närliggande kommunhuset. Lite som att dejta – ska man våga ta första bästa eller ska man härda ut, bida sin tid och tro att gräset är grönare nästa vecka?

Det blir nog bra – eller som turkarna säger: insha'allah

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...