Poff. Pang. 

Vart tog all glädje vägen.

Liksom bara över natten.

Vaknade tidigt idag o det kändes direkt. Pyspunkan sedan i går märktes tydligt då jag öppnaden ögonen med en känsla av saknad. Tomheten låg o krafsade med sin illa filade o söndertuggade nagel i min sida, eländigt gnällig o trist o med inget vettigt att säga mer än att irritera mig till tårar. Den jäveln.

Jag som varit så glad, varit så sprudlande fylld av energi o vilja. Känt mig på banan igen. Hoppas verkligen att det är en vanlig liten idiotisk dipp i plurret bara, en sådan när man plaskar i det gråsvarta vattnet med ena foten.

Suttit på balkongen o druckit mitt morgonkaffe medan världen där ute strålar i kapp med - som det känns - alla andra mera normala människor, med fina liv o säkra kort. Inga moln som täcker solen.

Jag känner mig ensam, enslig o dum. Vet nog att det är mitt eleka huvud som ger sig tusan på att sabotera igen. Men kan inte ljuga om att allt är lika bra som härom dagen, när jag tillät mig hoppsanstega runt en smula, i tron av att jag är en del av allt. Inte känner mig utanför, ointressant o larvig. Vissa dagar är jag redigt stolt över att jag är en gammelfjortis som vågar ta risker, vågar drömma, vågar gå min egen väg... Idag är jag inte stolt. Känner mig gammal, förbrukad, ensam o naiv.

Kära Gud o änglarna - låt mig känna mig trygg, tillfreds o hoppfull igen, utan att hela hela tiden behöver känna mig som ett misslyckande. På alla plan. Låt mig få känna att jag tillhör, räknas in o hör hit. 

Ge mig en tilltro till mig själv och ge mig styrkan att uppleva den. På riktigt en enda gång.

Väntar här med min halvljumma påtår.

Skynda er. 

 

tossemor

15 mars 2015 11:01

Du ä int ensam, men du vet när du kört såna där härliga dagar är de lätt att viljen tar över mer än vad orken klarar å jo de blir de ett litet plask. Men lilla gumman du kommer upp igen jag lovar.Ta de lugnt, andas och glöm alla " måsten" bara va, lyssna på kroppen ;)

Kram kram

avkragad

23 mars 2015 18:53

:-*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...