Länge sedan nu.

En hel vecka minst.

Det har varit fullt upp o rätt fint faktiskt. Skulle jag vara författare skulle jag sannerligen få skrivkramp de dagar solen skiner på sinnet mitt...

Jag har haft mina små en vecka samtidigt som jag jobbat med lite illustrationer till en bekant. Haft jobbmöten, tjatat på arbetsförmedlingen som ibland ser ut att ha en kompetens likvärdig en gråsten. Ringt o tjatat, skruvat ikeabyråer, städat, läst läxor, spelat svarte petter o faktiskt vaknat varje dag utan en klump i halsen. Kanske det beror prå att mina dyra piller tog slut o jag gick över på mina gamla sparade rester av den betydligt billigare varianten...? Eller så kanske jag helt sonika mått bättre. Under omständigheterna.

Inga svar på jobben jag sökt. Borde nog lära mig tänka mera negativt och inte bli förbryllad varje gång jag inte ens får ett bu eller bä - tror ju alltid att NU just IDAG ringer de o ber mig infinna mig på studs. Då jag självklart är klippt o skuren för jobbet... Tydligen finns det fler av mig. Obegripligt i mina ögon. 

Min inställning gör mig ändå glad. Min naiva positivism som bara ser ljuset. Känns som om jag kommit tillbaka från min grop i skogen. Elden har börjat pyra så smått igen o än är det inte över. Känns bra. 

Hej på er <3

Dagens smäktande melodi kommer från min absoluta favoritserie just nu: true detective. Där männen pratar genom tänderna och kvinnorna är nakna eller döda, eller både och.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ligga under täcket ända tills barnen kommer hem från skolan. Ända tills jag måste kliva upp o bete mig som en vuxen, frisk människa. En mamma. En mamma med tårarna o ångesten så hett brinnande bakom ögonlocken att det sotar ner min blick. Att s...

Orkar vissa dagar inte stå upp. Känner mig fullkomligt kraftlös o oduglig på att hantera livet. Ångesten äter sig igenom skinn o ben, river sönder min hjärna o lämnar mig utmärglad o gråtande i ett mörkt jävla hörn. Att behöva ligga kvar i sängen ä...

Har jobbat för fullt i ett halvår nu. Gått riktigt bra. Om jag håller andan ibland. Känner mig för det mesta sopig o misslyckad. Håller mig flytande bara. Och ler från öra till öra. Vissa dagar är värre än andra, de dagar då jag inte orkar längre. ...

Rotar runt i min gamla dammiga blogg o finner ett sorgligt inlägg. Livet har ljusnat sedan 2009... Absolut. Men spåren är djupare än havet. "Jag rör mig genom mitt vardagliga liv som en urvriden trasa. Svampig och i behov att bli utbytt - avlöst - ...

Min 12-åring o jag pratar mycket om skolan. Jag försöker berätta om hur kul det kan vara att lära, att kunna o att veta. Vilken guldgruva det är o en ära att få gräva i. Om hur vi styr vår egen framgång, våra val o vår framtid. Vilken möjlighet kunsk...